Bikt 198

kollade in lite random, alla mina kompisar som jag har på facebook. många går tillbaks en låång tid, och många är sådana jag träffat på senaste tiden.

alla mina kompisar som jag känt länge, alltså gått i skolan med, har alla flyttat utomlands, glasgow, new york, california, london, budapest etc. Och jag är kvar här. jag känner att jag inte kommer kunna komma nånstans i det här landet. Sverige håller en tillbaks så mycket det bara går, för att man sen bara ska vara någon mupp som festar eller lever svensson liv. det är de 2 valen du kan göra i detta land.

alla mina kompisar har åkt bort, pluggar upp sig, blir läkare, advokater, psykologer. och jag är här. Jag är amerikan i blodet, jag skulle kunna ta mitt pass och åka hem när som helst. men jag har inte pengarna att bara dra. jag har en underbar sambo. jag har åkt fast i det här sverige syndromet, att bara stanna kvar och inte bli något speciellt, att tjäna precis så tillräckligt så jag hankar mig fram och ändå kan gå och ta mig en öl då och då, eventuellt köpa något nytt grafikkort. men det är allt.

jag sitter fast i min egen kropp, i ett land som inte ens passar min personlighet. jag är utåtgående, personlig, och trevlig. men det funkar inte här i sverige. jag ses som konstig. får så ångest av att bo kvar här, jag borde bara ta min laptop och en stor resväska och åka hem. åka nånstans och bli någonting. allt förutom en svensson

Testa sexchatt på www.kk.nu

En kommentar till “Bikt 198”

  1. Jag förstår hur du känner – det går inte att vara någonting i detta samhället. Jag har alltid hatat staden jag bor i, och ironin med just din bikt är att jag drar till USA snart, kanske stannar där resten av året.

    Vill aldrig komma tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *